Opening reception Thursday February 27 from 5 to 8 pm

What importance does the motif hold in contemporary painting? Viktor Kopp has for more than fifteen years twisted and turned the conditions of figuration in his works. From paintings dealing with illusionistic space, via large canvases where figurative elements float freely in relation to each other, to paintings where the subject completely coincides with the painting – such as his well known series depicting chocolate. The chocolate motif was painted abstractly within the boundaries of the figurative. In his new paintings, he pushes the limits of precisely that, as if he’s about to paint the subject away. The near monochrome works contain a spatial perspective as a starting point, but gradually as the painting develops, focus shifts to the action on the surface of the canvas.

Paul Osipow’s work Ricochet (1997-99) address the same questions about the practise of painting and the subject’s plight, but the method can be described as Kopp’s opposite. Rather than starting from a spatial perspective it is based on abstract gestures, geometric fragments and fields of colour. However these elements do not fulfil their roles of being abstractions, instead they seem to portray the abstract and in addition, due to their overall composition, create a spatial landscape. The work becomes a figurative painting that largely describes painting. Osipow’s breakthrough came in 1965 with the painting Kolari, today regarded as one of the most important works of Nordic pop art. In 1969 he had his first solo exhibition in Helsinki with paintings related to pop while pointing toward a more dissolved and abstract idiom. Since then, Osipow has maintained an exemplary impure approach to concepts such as the abstract and figurative, to what and how to paint.

In Osipow’s work L’ antica Roma (2002-2004), it looks as if paintings are piled high, with their surfaces hidden from the viewer. The canvases take the shape of building blocks and the painterly practice can be interpreted as an architectural ruin or a vanitas still life – a motif. As in Kopp’s works and also in Ricochet the motif is tried in relation to the creative, painterly act. With pragmatic distance and profound seriousness the two artists stretch and toy within their artistic practise and play with painting’s eternal questions regarding surface, colour, space and form, to depict or not, thus creating intriguing artworks as well as contributing to an analytical criticism of their medium. The exhibition – which includes new works by Kopp and selected works by Osipow from the past 15 years – emerges into a dynamic dialogue as to the potential of the painted work, between the two artists coming from different generations and with diverse backgrounds.

Viktor Kopp (b. 1971 in Stockholm), exhibits for the first time at Galleri Riis. Previous exhibitions include Galleri Magnus Åklundh, Malmö, 2011, Stéphane Ribordy Contemporary Art, Geneva, 2012, Bureau, New York, 2012, and Passagen Linköpings Konsthall, Linköping, 2013. He participated in the Moderna Exhibition, Moderna Museet, Stockholm, Solid-State, Bureau, New York, 2010, Edstranska: Viktor Kopp, Sirous Namazi, Lisa Jeannin and Lovisa Ring Borg, Malmö Art Academy, Malmö, 2012. Currently he holds an IASPIS scholarship in New York.

Paul Osipow´s (b. 1939 in Kotka, Finland) collaboration with Galleri Riis goes back to 1988 but this is his first exhibition in the Stockholm gallery. In 2005 Osipow was shown in a major exhibition and publication at Kunstnernes Hus in Oslo and in an extensive retrospective at the Amos Anderson Art Museum in Helsinki 2007. His latest solo exhibition in Stockholm was at Galerie Aronowitsch in 2001. Osipow is represented in private and public collections throughout the Nordic region, f.ex the Moderna Museet in Stockholm, National Museum of Art, Architecture and Design in Oslo and the National Art Museum in Helsinki. He lives and works in Helsinki.

Vernissage torsdag 27 februari klockan 17-20

Vilken roll spelar motivet i samtida måleri? Viktor Kopp har i över femton års tid vridit och vänt på grundförutsättningarna för figuration i sina verk. Från målningar som behandlar måleriets illusionistiska rum, via stora dukar där föreställande element svävar fritt i förhållande till varandra, till andra där motivet helt sammanfaller med måleriet – som exempelvis serien av målningar föreställande choklad. Chokladen som motiv lät Kopp måla helt fritt och abstrakt inom ramen för det föreställande. I sina nya målningar är det som om han tänjer på gränsen för just detta, som om han är på väg att måla bort motivet. De närmast monokroma bilderna innehåller ett rumsligt perspektiv som utgångspunkt, men allteftersom målningarna byggts upp har fokus skiftat och koncentrerats till arbetet på dukens yta.

Paul Osipows verk Ricochet (1997-99) behandlar samma frågeställning kring måleriets praktik och motivets belägenhet. Men metoden bakom verket skulle kunna beskrivas som Kopps raka motsats. Istället för att utgå från ett rumsligt perspektiv bygger verket istället på abstrakta gester, geometri och ytor. Men dessa element uppfyller här inte sina roller av att vara abstraktion utan tycks snarare föreställa det abstrakta och i sin sammansättning dessutom skapa ett rumsligt landskap. Verket blir en figurativ målning som till stora delar föreställer måleri. Osipows genombrott kom 1965 med målningen Kolari, idag betraktad som ett av de viktigaste verken inom den nordiska popkonsten. 1969 hade han sin första separatutställning i Helsingfors med målningar som var besläktade med pop men samtidigt pekade mot ett mer upplöst och abstrakt formspråk. Alltsedan dess har Osipow haft ett föredömligt orent förhållningssätt till begrepp som abstrakt och figurativt, till vad och hur han målat.

I Osipows verk L’antica Roma (2002-2004) ser det ut som att målningar ligger staplade på hög med dess ytor dolda för betraktaren. Dukarna antar formen av byggstenar och målerisk praktik skulle därmed kunna tolkas som en arkitektonisk ruin eller ett vanitasstilleben – ett motiv. Precis som i Kopps verk och Ricochet prövas här motivet i förhållande till den skapande, målade akten. Med pragmatisk distans och genom att leka och spela med den konstnärliga processen och måleriets eviga frågor kring yta, färg, rum, form, avbildning eller inte, så skapar konstnärerna inte bara fascinerande verk utan formulerar också en analytisk kritik av det egna mediet. I utställningen – som innehåller helt nya verk av Kopp och utvalda verk från de 15 senaste åren av Osipow – växer en dynamisk dialog om den målade bildens potential fram mellan två konstnärer, från olika generationer och bakgrund.

Viktor Kopp (f. 1971, Stockholm, Sverige) ställer här ut för första gången på Galleri Riis. Han har tidigare visat på bland annat Galleri Magnus Åklundh, Malmö, 2011, Stéphane Ribordy Contemporary Art, Geneve, 2012, Bureau, New York, 2012 och Passagen Linköpings Konsthall, Linköping, 2013. Han har deltagit i Modernautställningen, Moderna Museet, Stockholm, Solid-State, Bureau, New York, 2010 och Edstranska: Viktor Kopp, Sirous Namazi, Lisa Jeannin and Lovisa Ringborg, Malmö Konsthögskola, Malmö, 2012. För närvarande är han IASPIS stipendiat i New York.

Paul Osipows (f. 1939, Kymi, Finland) samarbete med Galleri Riis går tillbaka till 1988 men detta är hans första utställning på galleriet i Stockholm. 2005 presenterades Osipows konstnärskap i en omfattande utställning med tillhörande katalog på Kunstnernes Hus i Oslo och 2007 gjordes en stor retrospektiv på Amos Anderson Art Museum i Helsingfors. Hans senaste separatutställning i Stockholm var på Galerie Aronowitsch 2001. Osipows verk återfinns i privata och institutionella samlingar runt om i hela Norden som Moderna Museet i Stockholm, Nasjonalmuseet for Kunst Arkitektur og Design i Oslo och Statens Konst-museum i Helsingfors. Han bor och arbetar i Helsingfors.