Opening reception Thursday August 27 from 5-8 pm.

Galleri Riis is proud to present the gallery’s first exhibition by Éva Mag (b.Csikszereda, Romania, 1979). Mag graduated from the Royal Academy of Arts in Stockholm in May 2015.

When do structures collapse? There are many traces in this exhibition deriving from the most basic model in both reality and fiction: the body.

Mag’s installations consist of rationally welded steel structures that draw borders in the space. At the same time there is irrationality in the autobiographicaly influenced materials; in clay bodies and fabrics that encounter the harder forms, and challenge the said boundaries. The lack of armature in the clay give purpose to the steel structures, a necessary skeleton.

Mag fills the rooms with stories about the long suffering body, the human and the sculptural. And a history of sculpture, impossible amorphous forms, strict formal modernist morphology as well as of proportions and geometric balance. Mag also opens her archive of the work process. In photographs she presents the pure fabrics of hollow bodies, testimony from the time before the fabrics rot or burn. The first stage of an idea, of its potential and unspoiled state.

What happens to the objects when they are transported, when the law of gravity hits and collapses occur? A measure of uncanniness is present in the works, the bodies being perforated and becoming hosts for other materials. The very concept of A Body is crowded, what it may be and what it can do. Mag has worked performatively with moving clay works and that gesture is a deliberately over-explicit metaphor for being human, a mother or the person who has to carry someone else. Screaming to a sometimes blasé world, that everything we do matter.

Galleri Riis är mycket stolta över att presentera galleriets första utställning med Éva Mag (f.Csikszereda, Rumänien, 1979). Mag tog sin masterexamen från Kungliga Konsthögskolan i Stockholm i maj 2015.

När rasar strukturer ihop? Det finns många spår i utställningen som härrör från den mest fundamentala mallen i både verklighet och dikt: kroppen.

Mags installationer består av något formmässigt generellt och rationellt i form av hopsvetsade stålstrukturer som tecknar gränser i rummen. Samtidigt finns en irrationalitet i de självbiografiskt färgade materialen, i lerkroppar och tyger som möter upp hårdare former och som kämpar mot nämnda gränsdragningar. Frånvaron av armering i leran gör stålstrukturerna till ett nödvändigt skelett.

Mag fyller galleriets rum med berättelser om kroppen, den mänskliga och den skulpturala. I båda fallen, den hårt prövade. Och en skulpturhistoria, omöjliga amorfa former men också den strikt formella modernistiska formläran. Idéer om funktionalitet och geometrisk balans. Mag öppnar upp ett arkiv över arbetsprocessen. I fotografier redovisar hon de rena tygerna, minnen, de ofyllda kropparna: vittnesmål från tiden innan textilierna multnar eller brinner upp. Det första stadiet av en idé, av potential och det oförstörda.

Vad sker vid transporter av objekten? När gränserna för tyngdlagen ställs på sin spets och kollapserna sker. Ett mått av obehag är närvarande i verken, kropparna har perforerats och blivit värdar för andra material. Det är trångt i själva begreppet Kropp, vad den får vara och vad den kan göra. Mag har tidigare arbetat performativt med att själv flytta runt svårhanterliga lerverk och i den gesten finns medvetet övertydliga metaforer kring att vara människa, moder eller den som ska bära upp någon annan. Övertydligheten är där som för att banka in i en stundtals blasé värld att allt vi gör har betydelse.